Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet riktar i en debattartikel skarp kritik mot Trafikverket. Föreningen menar att verket bland annat saknar styrning på verksamheten samt har dålig planering av underhållsarbetet.
Den tidigare generaldirektören för Trafikverket har lämnat efter sig ett verk i ruiner. En kommande utredning av Gunnar Alexandersson har läckt ut i förväg. Järnvägens underhållsanslag på 10 miljarder kronor om året räcker inte. Men vart pengarna tagit vägen har han haft svårt att ta reda på med det undermåliga underlaget. Han konstaterar att Trafikverket saknar styrning, inte kan planera underhållet, inte har koll på anläggningarna och att effektivitet och hushållning kan ifrågasättas.
Det bekräftar de återkommande kriserna med tågstopp och urspårningar, felräkningar och rapporter från facket om sen lång tid oavhjälpta underhållsbrister som med större otur hade kunnat orsaka dödliga tågolyckor.
Dock kan det ifrågasättas om det hjälper att överföra underhållet till verket. Genom marknadsutsättningen finns det nästan inga kvar som kan utföra det. Det blir i så fall en långsiktig affär. Först bör den högre ledningen bytas ut.
Riksrevisionen har i en rapport kommit med en nästan lika svidande kritik av hur upphandlingen går till. Men den har passerat obemärkt. Upphandlingsmetoden bygger mer på tro än på effektmätning hur den fungerar. Små och utländska bolag utestängs från att konkurrera genom att upphandlingsformulären är byråkratiska och kräver inside information från Trafikverket. Ibland begränsas upphandlingskretsen. Inte undra på att Sverige har snabbare kostnadsökning än andra länder.
2008 beslöts att förebyggande underhåll skall ersättas med avhjälpande, att man gör något först när det blivit fel. Dåvarande generaldirektören för Banverket fick pris för de låga underhållskostnaden av European Rail Infrastructure Managers. Från att 85 procent av underhållet varit förebyggande har det gått ner till tio procent. Underhållsbesiktning har slopats. Underhållsberget har ökat trots ökande anslag. Ökad ståtid på grund av trafik för att kunna göra underhållet har lett till att banarbetarna arbetar mindre än en femtedel av tiden och väntar resten. Allt gör att underhållet blir mycket dyrt. Per Corshammar på Ramböll anser att med rätt standard på underhåll och proportion mellan förebyggande och avhjälpande skulle underhållet bara behöva kosta 40 procent av i dag.
Järnvägen behöver en kriskommision och medel bör lånas för att snabbt få upp standarden till ett trafiksäkert skick. Det skulle vara mycket lönsamt för att få ett annat kostnadsläge och jämfört med näringslivets och de resandes förluster av bristande kapacitet och försenade tåg.
Hans Sternlycke, Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet
