Det var längesen som spårväg var ett skramligt och bullrigt transportmedel. Modern spårväg är ett transportslag med hög kapacitet, hög energieffektivitet och låga bullernivåer. Utvecklingen av spårvägar och spårvagnar är långt ifrån avstannad. Därför är det viktigt att de nya tekniska landvinningarna lyfts fram när en stad ska bestämma vilken form av trafikslag som den ska planera för i framtiden och hur den ska planeras för. Det hävdar Hans Cruse, kanslichef på Spårvagnsstäderna, som i denna krönika vill lyfta fram några av framstegen som gjorts, som inte alltid vägs in i bedömningen av spårväg som transportmedel.
Något av det som idag är mest karaktäristiskt med spårväg är kontaktledningarna. På kommande spårvägar kan de vara ett minne blott. Det är ett tag sedan några tillverkare introducerade sina respektive system med kontaktledning i marken. Numera behövs inte ens det då spårvagnar från många tillverkare antingen förses med batteri eller superkondensatorer som laddas vid ändhållplats eller under färd i de fall kontaktledning finns på delar av sträckan. Med hjälp av spårvagnens relativt låga rullmotstånd kommer en spårvagn långt på enbart batteri eller superkondensatordrift. Engelska Midland metro är ett exempel på system som satsar på kontaktledningslös drift, när den nu ska byggas ut. Detta gör att spårvägskonstruktionen blir billigare av den anledningen att man helt enkelt inte behöver bygga någon kontaktledningsanläggning. Detta gör också att systemet blir smäckrare och spårvägen kan trafikera även historiskt känsliga miljöer.
Världens längsta spårvagn rullar i Budapest
Ett annat område där det skett mycket de senaste åren är längden på spårvagnar. Även om fordon kunnat sättas ihop tidigare i så kallad mult, är det för de senare åren som långa vagnar har beställts från start. I nuläget rullar exempelvis världens längsta spårvagn i Budapest, medan Utrecht satsar på att få plats med 500 personer per ekipage med sina nya beställningar som ska kunna kopplas ihop till 75 meter spårvagn. Anledningen till de stora fordonen är att antalet fordonsrörelser minskar eller förblir desamma, samtidigt som kostnader för förare inte blir högre och man underlättar för korsande trafik och kan bibehålla prioritet i korsningar för spårvagnar och övrig kollektivtrafik.
Förarlöst inte långt bort
Till slut så vill vi blicka lite framåt, förarlösa spårvagnar eller spårvagnar med hög autonomi är inte långt bort. Samma teknik som exempelvis kan användas till bilar och minibussar kan anpassas för att vara en förare behjälplig. Idag är inte tekniken riktigt redo för implementering på bred skala – en dator kan fortfarande inte jämföra sig med en förare som har erfarenhet – men försök pågår med delar av tekniken, exempelvis i Berlin.
När vi nu blickat lite framåt och lite bakåt på spårvagnarnas och spårvägens tekniska utveckling är det inte svårt att föreställa sig att framstegen kommer bli fler framöver. Därför bör inte dagens spårväg avfärdas på grund av gårdagens spårväg, utan diskuteras i ljuset av hur modern spårväg fungerar. Spårväg har absolut historiska rötter, men är knappast gammaldags.
Text: Hans Cruse, kanslichef på Spårvagnsstäderna
