Svensk resenärsrättighetslagstiftning har kraftigt ökade branschens kostnader för ersättningar till resenärer vid förseningar. Sommaren 2018 gavs möjligheten att söka regress, ersättning för uppkomna följdkostnader från ersättningstrafik och restidsgarantier av den som orsakade skadan. Svensk Kollektivtrafik har tillsammans med OneRepay undersökt processen och hanteringen kring regressrätt mellan järnvägsföretagen och infrastrukturförvaltaren Trafikverket. Slutsatserna utifrån insamlad statistik och intervjuer med berörda är nu samlade i en rapport.
Ansökningsprocessen och blanketten att ansöka på är för krånglig och kräver allt för många steg som måste göras manuellt. Handläggarna ger olika besked eller till och med fattar olika beslut på samma ärenden. Många har fått avslag för att man fyllt i formuläret fel och sådant som uppenbart missförståtts av Trafikverket. När beslutet åtföljts av texten att beslutet inte kan överklagas har många gett upp. Situationen är komplex både för sökande och beslutande.
Sverige har två parallella resenärsrättighetslagstiftningar med skilda regler och villkor som beror på tåglinjens längd underlättar inte heller detta arbete. Trafikverket menar dessutom att det saknas praxis i många frågor trots att mer än 420 000 anspråk har lämnats in under denna tid, vilket borde vara god grund för att skapa praxis utifrån.
En översyn måste ske kring praxis och tolkningar av de båda resenärsrättighetslagarna och förvaltningslagen i ljuset av regressrättsregleringen. En sådan översyn skulle skapa mindre osäkerheter hos alla parter och även minska antalet ansökningar för anspråk som järnvägsföretaget inte har rätt att kräva regress för. Därmed skulle Trafikverkets arbetsbelastning kunna minska, menar Svensk Kollektivtrafik.
