Vi befinner oss just nu i ett omfattande arbete med att förbättra och förnya vår IT-miljö på Green Cargo. Ett centralt leverantörsbyte är avslutat och med millimiterprecision har vi flyttat 90 % av vår systemdrift till en datahall i Köpenhamn. Under den drygt 1 år långa resans gång har vi kunnat städa, dokumentera och hitta nya förbättringsmöjligheter för att säkerställa att vi kan ge Green Cargo och Green Cargos kunder rätt stöd under hela resan med oss. Det skriver Ulrika Wiik, CIO på Green Cargo, på bolagets webbforum hallbarlogistik.se.
Det kanske kan verka märkligt eller rent av motsägelsefullt när jag påstår att likheterna mellan den spårburna godstrafiken och mitt ansvarsområde IT är slående. Jo, jag jämför faktiskt den sedan drygt ett och halvt sekel etablerade järnvägssektorn med IT-industrin med i sammanhanget futtiga decennier på nacken.
Jag jämför oss inom IT med våra kollegor på Green Cargo som arbetar som lokförare, kapacitetsplanerare, bangårdsarbetare eller på vår driftledning med ständig bevakning av trafiken dygnet runt, årets alla dagar. Och som sagt, likheterna är påfallande.
Transportkedjan startar med att godset lastas, hanteras av kunniga medarbetare som med erfarenhet och kontroll utför sina uppgifter, lämnar varsamt godset mellan varandra, ser till att rätt vagn hamnar i rätt tågset, att transporten avgår i tid för att lämna plats för nästa och för att kunden ska få sina varor, allt enligt avtal.
För oss på IT-sidan är godset information. Vi transporterar information från dess startpunkt i form av en transportbeställning i vårt kundordersystem som leder till en kapacitetsförfrågan mot redan lagrade bokningar. En bokning och en ankomsttid skickas som kvittens till kunden medan informationen om transporten matchas med vagnar, tåg, tidtabeller och lokförare och distribueras ut i landet, till dem som fysiskt tar över den. Allt för att godset ska nå sin mottagare som vi kommit överens om.
Båda har vi förväntan på oss att varenda lite del av transportkedjan ska fungera. Både gods och information ska levereras i rätt tid, på rätt plats, utan några avvikelser.
Ingen av oss styr dock helt själva vår vardag. Ute i landet påverkas våra transporter av skiftande och tidvis besvärlig väderlek, temperaturväxlingar, begränsningar i spårkapacitet och ett eftersatt underhåll av infrastrukturen som tvingar oss att ta omvägar. En fallerande kugge i IT-transporten kan på motsvarande vis få stora konsekvenser för både de som arbetar hos oss och våra kunder. Vår rikstäckande infrastruktur bestående av nätverk, telekommunikationslinor, databaser och servrar kräver också underhåll och utrymmet för fel är minimalt. För oss båda råder det självklara – oavsett påverkan ska det bara lösas och vi sätter vår heder och svett på att det sker.
Tacket vi får när det fungerar är en nickning på bangården eller i korridoren, en tyst bekräftelse på att allt är som det ska, uppmärksamheten kommer med problemen. Men det är något stort och vackert i det. Att finnas och verka i det tysta.
Därför gör det mig alldeles varm när speakerrösten i en film om Green Cargo deklarerar att ”det är vi som bär Sveriges näringsliv på våra hjulaxlar”, samtidigt som man visuellt ser godsvagn efter godsvagn rulla förbi i det vackra nattlandskapet. Det är VI det.
