Sofia Lingegård är doktorand i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet. Hon har granskat hur man bygger och underhåller järnvägens infrastruktur. Hon säger att en del av problemet ligger i att det inte är proriterat att bygga så hållbart som möjligt från början.
– Idag är underhållsdelen helt skild från byggdelen och när en upphandling görs leder det till att det inte finns något incitament för det företag som bygger att faktiskt tänka på den långsiktiga hållbarheten. De som bygger har inte ansvar för underhållet någon längre tid och kontrakten på underhåll gäller bara fem till sju år. Järnvägens livslängd ligger ofta på 40 år, säger Sofia Lingegård i en intervju i tidningen ETC.
– Entreprenörerna sitter i flera fall på egna idéer om hur man ska bygga och underhålla på ett bättre sätt, men riktlinjerna från Trafikverket uppmuntrar inte till att omsätta idéerna i praktiken.
Lösningen ligger i att ge byggentreprenörerna ett helhetsansvar, inte bara för byggandet, utan också för underhållet. Då får de själva bära kostnaderna för förslitningen och byggandet blir antagligen både mer hållbart och mer miljövänligt.
