Det rörliga kulturarvet utgörs av en stor mängd historiska transportmedel av varierande slag och funktion. Det de har gemensamt är att de berättar om det moderna samhällets framväxt och hur människor har rest och varor transporterats genom århundraden.
Det gäller till exempel flygplan, lok, spårvagnar, bilar, motorcyklar, ångfartyg och fritidsbåtar. Många av fordonen och farkosterna är fortfarande rörliga, alltjämt tillgängliga i samhället och ofta omhändertagna av ideella krafter. De är centrala för lokal besöksnäring samtidigt som de ger möjlighet att uppleva hur kommunikationer och transportmedel förändrat förutsättningarna för människor runt om i landet.
− Det rörliga kulturarvet är till största delen ett levande kulturarv. Det är huvudsakligen ideella organisationer och privatpersoner som ser till att hålla fordon rullande, flytande och flygande. De behöver bättre förutsättningar för att kunna fortsätta med sina insatser för att bevara och använda kulturarvet. Därför föreslår vi en så kallad hänsynsregel i kulturmiljölagen, säger riksantikvarie Lars Amréus.
Idag finns ingen särskild lagstiftning som skyddar bredden av det rörliga kulturarvet. Mot bakgrund av detta fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för ett lagskydd.
Det mest centrala i rapporten som nu överlämnas är att Riksantikvarieämbetet föreslår ett stärkt skydd för det rörliga kulturarvet i form av att en hänsynsregel skrivs in i kulturmiljölagen. Lika viktigt är att rapporten innehåller en sammanställning av alla de regler och bestämmelser som idag medför svårigheter att bevara och använda historiska transportmedel.
− Med en sådan paragraf skulle statliga och kommunala myndigheter ges stöd att kunna ta hänsyn till historiska transportmedel så att dessa kan hållas fortsatt rörliga samtidigt som äldre teknik och utförande så långt möjligt bibehålls, säger Maria Adolfsson, utredare på Riksantikvarieämbetet.