Under frågeställningen ”Hur får vi ihop 160 miljarder till höghastighetsjärnväg?” bjöd Sveriges Byggindustrier in till ett frukostseminarium i Näringslivets Hus i centrala Stockholm. En av talarna var infrastrukturminister Anna Johansson.
Sverige står som bekant inför en gigantisk uppgift i och med att statsmakterna nu är överens om att bygga höghastighetsjärnvägar från Stockholm till Göteborg och från Stockholm till Malmö. Den planerade höghastighetsjärnvägen ska knyta ihop storstadsregionerna, korta restiderna och skapa ökad kapacitet i järnvägsnätet. Satsningen ska även leda till ökat bostadsbyggande och tillväxt i många kommuner och regioner utmed sträckan. Det totala kapitalbehovet för den nya höghastighetsjärnvägen beräknas till 160 miljarder kronor. Vilka alternativ för finansiering är möjliga?
Det är just en av Sverigeförhandlingens huvuduppgifter. Förutom att möjliggöra ett snabbt genomförande, en utbyggnadsstrategi, finna lösningar för spår och stationer där tågen ska in i städerna, ska Sverigeförhandlingen även ta fram förslag till principer för finansiering,
Ett viktigt syfte med det nya höghastighetsnätet är utöver att avlasta befintliga stambanor, att öka bostadsbyggandet, i synnerhet i våra tre storstäder; Stockholm, Göteborg och Malmö. Med en förbättrad tillgänglighet och nya infrastruktursatsningar runt om i Sverige, ska möjliggöra byggandet av cirka 100 000 nya bostäder.
Och regeringen har ännu högre och snabbare mål, då den föreslår att 250 000 nya bostäder ska kunna byggas redan till 2020. För att nå målet krävs såväl långsiktighet som samarbete menar Svenska Byggindustrier.- Vi står inför mycket stora utmaningar, konstaterar Ola Månsson, vd Sveriges Byggindustrier, tillika moderator på nämnda seminarium. - Ska vi uppnå detta bostadsmål måste vi samtidigt bygga infrastruktur.
Han fick medhåll av infrastrukturminister Anna Johansson, som är positiv till att det finns en bred politisk majoritet för att bygga de nya stambanorna och hon betonade vikten av att kunna bosätta sig en bit ifrån storstäderna.
- För att sprida tillväxten i landet är arbetspendlingen central, sammanfattade Johansson och hänvisade till att just daglig arbetspendling, med de nya banorna, kan bli fullt realiserbar på de mellanlånga sträckorna som exempelvis Stockholm-Linköping, Göteborg-Borås samt Malmö-Jönköping.
Jessica Rosencrantz, moderat ledamot i riksdagens trafikutskott, underströk att satsningarna i sig är positiva, men höjde även ett varningens finger om trafiksystemet i sig, vissa finansieringslösningar och att inte ställa olika trafikslag emot varandra.
. - Det är viktigt att vi bygger samman våra storstadsregioner och att vi avlastar våra befintliga stambanor, men man måste balansera detta mot andra behov, inte minst underhållsbehovet. Vi måste också tänka på norra och övriga Sveriges transportbehov. Höghastighetsnätet måste även vara sammankopplat med övriga stambanor och regionaltågslinjer.Vad gäller finansieringslösningar, så måste man, enligt Rosencrantz, vara försiktig med skatter och avgifter.- Det får inte bli för höga banavgifter, skadorna av skatterna får inte vara större än nyttorna.
Beträffande finansieringslösningar för de nya höghastighetssystemen, så finns dels de traditionella sätten i botten såsom anslagsfinansiering och banavgifter. Till dessa behövs kompletterande finansieringskällor, en del är fastighetsrelaterade, just på grund av den markvärdesökningen som följer i höghastighetsbanornas spår. Här förväntas berörda kommuner spela en stor roll. Och det har funnits en stor oro ute bland Sydsveriges kommuner att dessa ska finansiera upp till hälften av de nya stambanornas kostnad. Men dessa fick ett lugnande besked av Anna Johansson, som menade att detta inte alls är realistiskt, utan att man måste hitta ytterliga en mix av finansieringskällor. Några andra av dessa som nämndes under seminariet var lån via Riksgälden, järnvägsobligationer, försäljning av statliga tillgångar, OPS, vägslitageavgifter, trängselskatter samt lokal tillfällig fastighetsskatt.
