Argentina har haft ett stort järnvägsnät, som i dess största utsträckning var över 40 000 kilometer stort. Det nuvarande och fungerande nätet är ungefär 8800 kilometer, men detta utökas ständigt.
Det mesta av den gamla järnvägen finns kvar som dåligt spårläge, med korsande ägovägar, sly och träd som växer mitt i spåret. Spårreservatet finns kvar, men det respekteras inte av bland annat naturen, så det finns fortfarande möjligheter. Dock är det i princip frågan om nybyggnad.
Alla järnvägar i Argentina förstatligades under 1948 och det varade fram till 1989 – 1991, då sönderfallet av järnvägarna blev väldigt tydligt och bristen på underhåll av både spår och fordon fick tydligt genomslag. 1991 kostade järnvägen motsvarande 1 miljon dollar per dag och situationen för de 92000 anställda blev akut. Här fanns starka personligheter som hade bra ekonomi och skodde sig på den dåliga kontrollen på de pengar som fanns i rörelse.
Det beslöts av den dåvarande regeringen under president Carlos Menem att järnvägarna skulle privatiseras och detta genomfördes under 1991 och 1993. För gods innebar det att verksamheten splittrades upp i sex bolag. Passagerartrafiken splittrades på två sätt, dels avseende banor för lokaltrafiken i Buenos Aires och dels spillrorna av fjärrtrafiken. Här fanns samma personer som hade skott sig på den statliga järnvägen med och tog del i de privatiserade bolagen.
Under 2011 började viss kritik komma fram om skötseln av järnvägarna och de fordon som var i trafik ansågs undermåliga och säkerheten ifrågasattes. Den 22 februari 2012 inträffade en stor olycka vid station Once i Buenos Aires och 52 människor omkom och över 700 skadades mer eller mindre allvarligt. Olyckan blev startskottet på den process av förstatligande som snart kan anses vara klar.
Regeringen i Argentina ville visa på att man kunde driva järnvägar och köpte från Kina in 70 nya 10-vagnarssätt EMU:er (Elektriska motorvagnståg) för trafiken på den olycksdrabbade Sarmiento-linjen. Därutöver köpte man in lok och vagnar till övriga linjer samt DMU:er (dieseldrivna motorvagnståg) till Mitre-linjen. Förutom allt detta lånade regeringen motsvarande 2,9 miljarder dollar för att rusta upp spåren.
Godsbolaget, Trenes Argentinos Carga y Logistico, ska få 100 nya tvåhytts linjelok. Det rör sig om dieselelektriska lok från Kina, där varje lok kostar runt 3,5 miljoner dollar. Regeringen säger sig vara säkra på att de nya loken ska dra in massor av nya kunder. Hur är det dock ingen regeringsrepresentant som vill gå in på.
