Kineserna förlängde den tibetanska järnvägen i höstas då det öppnades en ny linje som förenar Lhasa med den näst största staden Shigatse. Kinas regering meddelade därefter att järnvägen så småningom ska korsa hela det ytterst bergiga Tibet. Det var dock inte frågan om överord.
Slutförandet av sträckan Lhasa – Shigatse i sin tur öppnade samtidigt för eventuella nya förlängningar av järnvägsnätet längre ut i västra och södra Nepal och distriktet Yadong, nära gränsen till Sikkim, som ligger i Indien.
Kinas regering godkände i oktober 2014 byggandet av en ytterligare sträcka som förbinder huvudstaden Lhasa, i den autonoma regionen Tibet med staden Nyingchi i öster, meddelade lokala myndigheter. En del av sträckan kommer att elektrifieras.
Västliga resenärer, som har åkt med den tidigare byggda Qingzang- järnvägen , anser att järnvägssträckan är på alla sätt ett tekniskt underverk. Största delen av den mer än tusen kilometer långa linjen är byggd på mer än 4 000 meters höjd över havet.
Qingzang-järnvägen, eller Qinghai–Tibet järnväg är en 1 972 km lång sträcka som förbinder Xining, provinsen Qinghai, med Lhasa, regionen Tibet, i Kina. Den är den första järnvägen till Tibet.
Järnvägslinjen mellan Xining och Golmud stod klar 1984, medan den 1 142 kilometer långa järnvägen mellan Golmud och Lhasa invigdes den 1 juli 2006.
Järnvägen är världens högsta järnväg, och når 5 072 meter över havet. I tåget finns två separata syrgassystem för att förebygga höjdsjuka. Syrgaskoncentrationen är höjd till cirka 26 %, och via syrgasuttag kan man få ytterligare tillskott via näsgrimmor.
Järnvägen är kontroversiell, då vissa observatörer anser att den kommer att bidra till att Tibet får en hankinesisk majoritet på samma sätt som tidigare skett i Inre Mongoliet och Xinjiang. Detta genom att regionen får en tillväxt, vilket skapar arbetstillfällen, och därmed inflyttning.
På en plats klättrar spåren över ett drygt 5 000 meter högt pass. Det är den högst belägna platsen i världen där det har dragits en järnväg.
Den syrefattiga luften orsakade svåra problem för dem som konstruerade järnvägen. Enligt den kinesiska regeringen dog ändå inte en enda arbetare i höjdsjukan.
På tåget blir passagerarna upplysta om att järnvägen gynnar tibetanerna genom att bidra till en snabb, vetenskaplig och harmonisk utveckling. Tibets ekonomi har onekligen vuxit klart snabbare än den gjorde innan järnvägen togs i bruk. Å andra sidan är tibetanerna rädda för att järnvägen får dem att förvandlas till en minoritet i sitt eget land.
Beijing är dock långt borta. Resan mellan Beijing och Lhasa tar 44 timmar och resan mellan Xining och Lhasa tar över 24 timmar med tåg.
Källa: Finlands Radio
