Kan samhället räkna hem de väldiga investeringsbelopp som höghastighetståg kräver? Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi vid Örebro universitet, reder ut hur sådana beräkningar bör göras i en vetenskaplig artikel i Journal of Rail Transport Planning & Management. Hans beräkningar visar att höghastighetsbanan mellan Stockholm och Oslo inte är lönsam.

I flera länder rasar nu en debatt om planerade jätteinvesteringar i järnvägar för höghastighetståg, bland annat i England och Kalifornien. Mest av allt satsar i dag Kina på denna teknik.

– De kalkyler som görs tar sällan hänsyn till de stora skillnader som finns mellan olika resenärers värdering av restid, säger Lars Hultkrantz vid Handelshögskolan i Örebro.

Höghastighetstågen vänder sig resenärer som i dag tar flyget och de är beredda att betala mycket för att komma fram fort. Kalkylerna underskattar av detta skäl ofta dessa investeringars samhällsekonomiska lönsamhet.

– De bortser ofta även från värdet av den ökade komfort och möjligheter att arbeta under resan som höghastighetståg erbjuder. Paradoxalt nog innebär det istället att investeringarnas lönsamhet överskattas eftersom man gör sig skyldig till en dubbelräkning, säger Lars Hultkrantz.

Han konstaterar att tågresenären kan använda restiden bättre än den som reser med bil eller flyg. Men denna nytta finns redan med i kalkylen eftersom den ökar antalet resenärer som väljer tåg framför andra transportmedel. Om man inte tar hänsyn till att resenärernas värdering av restidsvinster påverkas av möjligheterna att kunna sova eller arbeta på tåget räknas denna nytta dubbelt. I artikeln visar Hultkrantz hur dessa metodfrågor kan påverka kalkylutfallet i tre fall.

– Även efter korrigeringar är de föreslagna investeringarna i höghastighetsbanorna mellan Stockholm och Oslo liksom mellan Stockholm och Göteborg samhällsekonomiskt olönsamma. Däremot ökar lönsamheten av den nyligen öppnade banan mellan Peking och Shanghai väsentligt, förklarar Lars Hultkrantz.