”Bygg järnväg Uppsala-Enköping”

Uppsala–Enköpings Järnväg, var en 1435 mm normalspårig järnväg som öppnades 1912. Sista tåget gick 10 juni 1979 och banan lades officiellt ned 1980. Spåren revs upp 1983–1984. Bilden är från 1966 mot Uppsala strax norr om Läbyvad med Uppsala slott i bakgrunden. Foto: Wikipedia, kredit HeH

- Varje dag pendlar 4000 personer mellan Uppsala, Enköping och Västerås. Busspendlare kunde lägga restid på familj och vänner om det gick snabbare att resa. Bilåkarna skulle spara pengar och få bättre miljösamvete, skriver en grupp kommunpolitiker i Enköpings-Posten.

- Det tar längre tid att resa Uppsala-Enköping än den kortare sträckan Uppsala-Stockholm. Järnväg mellan Uppsala och Enköping, Aroslänken, skulle korta restiden och gynna båda städer. Dessutom skulle tåg kunna köras från Örebro och Västerås till Arlanda, utan omvägen via Stockholm, anser den liberala gruppen som består av Lina Nordquist, Malin Sjöberg Högrell, Jenny Gavelin, och av Filip Jovicic.

Gruppen anser att ett viktigt skäl att satsa på tåg för är att det är klimatvänligt.

- Även jämfört med biogasbuss är ett tågs klimatpåverkan närmast obefintlig. Busspendling mellan Uppsala och Enköping ger i dag utsläpp motsvarande många varv runt jorden med en stadsjeep, hävdar gruppen.

Järnväg skulle, enligt gruppen, låta företagarnas pool av arbetskraft växa betydligt och underlätta varutransporter. När företag expanderar och anställer fler får fler betala skatt och bidra till att finansiera järnvägen.

- Aroslänken skulle stärka vårt län, göra det enklare att bo utanför tätorter, inrätta en station i Öresundsbro, skapa nya arbetsplatser och minska restid. Fyra spår mellan Stockholm-Uppsala i kombination med järnväg Uppsala-Enköping gör betydligt mer nytta än spårvagn i centrala Uppsala, förklarar gruppen.

De hänvisar till det sakförhållande, att för den som tillbringar tid på en buss fem dagar i veckan läggs minuter och timmar till en allt större hög.

- Så låt oss investera i en järnväg mellan Uppsala och Enköping för människornas, företagens och klimatets skull. Det är en investering i framtiden, konstaterar gruppen avslutningsvis.