Under 2017 planeras byggandet av det första svenska systemet för höghastighetståg att påbörjas. I maj arrangerades en gemensam resa av Näringsdepartementet, Trafikverket, näringsliv och forskare för att undersöka hur man i Japan har byggt och använder höghastighetståget Shinkansen.
Martin Joborn, forskare på forskningsinstitutet SICS Swedish ICT och programansvarig för branschprogrammet KAJT (Kapacitet i Järnvägstrafiken) deltog på resan som hade fokus på de delar av det japanska järnvägssystemet där vi har mycket att lära och överföra till svenska förhållanden.
- I Japan har man använt sig av höghastighetsjärnväg i över 50 år och det finns mycket att lära. Förutsättningarna mellan de två länderna är mycket lika gällande väderförhållanden med snöiga vintrar, men också mycket olika demografiskt med en betydligt större och mer samlad folkmängd i Japan än i Sverige, säger Martin om resan.
Utifrån Martins synvinkel är det mest intressanta hur spåren används. Precisionen i Japan är imponerande och det vore spännande att förstå närmare hur de kan lyckas med det och vad vi kan överföra till oss för att effektivisera det svenska systemet. En klar anledning till att det Japanska systemet är så effektivt är att höghastighetstågen går på särskilda spår, medan vi i Sverige än så länge blandar snabbare tåg med långsammare fordon och tung godstrafik försvårar det effektiv användning menar Martin.
- Inom KAJT kommer vi att se över vad vi kan ta med oss från det japanska systemet för att effektivisera svenskt kapacitetnyttjande. Vi träffade RTRI, det japanska järnvägsforskningsinstitutet och hoppas på ett givande samarbete, säger Martin om fortsatta satsningar och forskningssamarbeten.
I första hand planeras höghastighetståg mellan Stockholm – Linköping och Göteborg – Borås. Det viktigaste samarbetsområdet mellan Sverige-Japan gäller just hur denna höghastighetsbana kan byggas. Exempelvis använder man i Japan en cementbana med räls, vilket skiljer sig från de banvallar vi hittills använt oss av i Sverige. Cementbanan är dyrare att bygga men lättare att underhålla. Man har också avancerad hantering av de stora snömängder som faller i delar av landet. Även i Japan har man avreglerat järnvägssystemet, men istället för som att i Sverige göra uppdelningen beroende på funktion har man gjort uppdelningen rent geografisk. Detta har både fördelar och nackdelar då det innebär lägre konkurrens men också ett fullt ansvar för de olika geografiska delarna av systemet.
Branschprogram KAJT syftar till att förstärka järnvägssystemets förmåga att tillgodose samhällets transportbehov. Målet för forskningen inom programmet är att optimera nyttjandet av järnvägssystemet och utforma effektiva och pålitliga trafikflöden med tillhörande tjänster. Branschprogrammet bidrar till att utifrån infrastrukturella förutsättningar på strategisk, taktisk och operativ nivå ge järnvägsbranschen bättre koncept, verktyg och metoder så att svensk järnväg blir världsledande inom effektivitet, kvalitet och flexibilitet.
SICS Swedish ICT är en obunden forskningsorganisation med cirka 130 högt kvalificerade forskare (94 Ph.D.) inom ett brett spektrum av områden, bl a cloud technology, big data analytics, internet of things, interaktion, säkerhet, optimeringsteknologi, mobila tjänster och systems of systems. Forskningen genomförs i nära samarbete med industrin och det internationella forskningssamhället. SICS mål är att bidra till den svenska industrins konkurrenskraft genom avancerad och fokuserad forskning inom strategiska områden av datavetenskapen och aktivt marknadsföra användandet av nya forskningsrön och resultat inom industrin och samhället i stort. SICS Swedish ICT ingår i institutsgruppen Swedish ICT Research som är en del av RISE, Research Institutes of Sweden.
