Tågföretagen kräver stödpaket till branschen

Tågföretagen upplever allvarliga konsekvenser av situationen. Foto: Tågföretagen

Tågföretagen upplever allvarliga konsekvenser av Coronakrisen. Vi representerar samhällskritisk verksamhet och vi utgör de facto en del av infrastrukturen för ett fungerande samhälle. Just nu går persontrafiken i Sverige på knäna – vi är inte långt ifrån läget inom flyget, det vill säga en mycket allvarlig situation som föranlett ett kraftfullt riktat statligt stödpaket. Biljettförsäljningen och resandet har i princip upphört. Folkhälsomyndighetens rekommendation torsdag eftermiddag att noga tänka igenom resande till och från storstäder var drastiskt. Läget är identiskt med det allvarliga läget som uppstod för flyget för några dagar sedan, med den stora skillnaden att vår samhällskritiska verksamhet inte bör stängas ned helt ens i ett krisläge.

Under veckan har vi haft inte mindre än tre möten med infrastrukturminister Tomas Eneroth. Åtgärder som diskuterats är delar av stödpaket till branschen omfattande likviditetsförstärkning, avgiftslättnader, regelförenklingar, stöd till regioner och den regionala kollektivtrafiken samt andra åtgärder som gör att transportflödet fungerar och upprätthålla sysselsättningen. Och inte minst en bild av vad järnvägen ska stå för i dessa kristider.

Den dramatiska situationen för kommersiella operatörer förstärks av ökade sjukskrivningar som reducerar trafiken och kraftigt minskat antal resenärer. Vilken nivå krävs för att samhället ska upprätthålla kritisk nivå för trafik? Järnvägen är det enda verkligt kapacitetsstarka trafikslaget men upplever nu skenande kostnader för operatörerna och minskade intäkter för regionerna. Tågföretagen representerar 17 000 medarbetare men det finns en risk att branschen ”tas för given”. Det får helt enkelt inte ske. Då förlorar samhället drastiskt i tillgänglighet, industrin tappar i konkurrenskraft och järnvägens förväntade viktiga bidrag till uppnående av klimatmålen uteblir.

Sveriges industriföretag förlitar sig på en fungerande godsjärnväg som miljö- och kapacitetsmässigt är oslagbar jämfört med andra transportslag. Skog, stål, fordon, kemi, intermodal trafik för detaljhandel, etc, är vad Sverige i hög grad ”lever av”. Bara Green Cargo ersätter 1 miljon lastbilsekipage per år och godstrafiken på järnväg är pressad men fungerande marknad. Den är en livsnerv för insatsvaror till industrin och transport/export av förädlade produkter.

Men godstrafiken är pressad, med tuff konkurrens från lastbilstrafiken, påtvingade investeringar i exempelvis ERTMS-ombordutrustning förbättrar inte läget. Coronakrisen riskerar att bli den knuff som tippar den svenska godsjärnvägen över kanten, vilket får konsekvenser som i ett längre förlopp kommer att bli enormt kostsamt för en industrination som lever på en fungerande export och import. Det krävs kraftfulla åtgärder för att upprätthålla en fungerande transportkedja där just nu godsjärnvägen är ett av alternativen som verkligen kan göra positiv skillnad för att mildra effekten för Sverige och dess företag.

Tågföretagen förutsätter att regeringen i denna allvarliga situation är beredd att snabbt fatta beslut om ett finansiellt stödpaket riktat dels mot kollektivtrafiken och den kommersiella trafiken på järnväg, dels mot godstrafiken på järnväg. Det behövs likviditetspåverkande åtgärder av alla tänkbara format, och i synnerhet i form av nedsättning av avgifter till Trafikverket. Det finns också behov av regelförenklingar samt fortsatt dialog om lättnader och stöd för att upprätthålla verksamheten i dagsläget och konkurrenskraften i en nära framtid.