Näringslivets Transportråd har fått utredningen ”En modern reglering av järnvägstransporter” på remiss av Justitiedepartementet. Här ges en sammanfattning av remissvarets innehåll.
Näringslivets Transportråd tillstyrker utredningens förslag. Utredningen föreslår att en ny samlad järnvägstrafiklag för både nationella och internationella transporter den 1 juli 2016 ersätter nuvarande järnvägstrafiklag och lagen om internationell järnvägstrafik i syfte att uppnå ett modernt regelverk. Utredningen föreslår även en vidsträckt regressrätt mellan transportör och infrastrukturförvaltare, vilken bland annat innefattar en rätt till regress för kostnader för förseningar.
Utredningen anger en kostnad på i storleksordningen cirka 30 miljoner kr per år för Trafikverket i regressersättningar och ett mindre antal årsarbetskrafter för att hantera anspråken. Denna summa är enligt Näringslivets Transportråd tilltagen i underkant och vi efterlyser en mera marknadsmässig kalkyl som inkluderar de företagsekonomiska kostnaderna för transportköpare vid störningar i sina godsflöden på järnväg.
Näringslivets Transportråd har i många olika sammanhang framfört att såväl godstransporters samhällsnytta som kostnaderna vid störningar är systematiskt undervärderade i dagens samhällsekonomiska kalkylmodeller och vi efterlyser en rättvisande värdering av gods. Det är angeläget att godstransporter på järnväg liksom persontrafik värderas och prioriteras utifrån sin samhällsnytta baserat på rättvisande kalkylmodeller som inkluderar samtliga kostnader för företag och samhälle vid förseningar.
Den låga värderingen av försenat gods i kalkylmodellerna kan ställas mot att SSAB som transportköpande företag av godstransporter på järnväg beräknar att störningar i företagets järnvägsbaserade godsflöden kostar i genomsnitt 120 miljoner kronor om året. När kostnaderna för ett enda företag uppgår till 120 miljoner kronor om året är det en grov underskattning att de totala kostnaderna för Trafikverket vid införande av en regressbestämmelse för förseningar endast skulle vara i storleksordningen cirka 30 miljoner kronor om året för all försenad tågtrafik. Vitala kostnadskomponenter saknas vid värderingen av förseningskostnader för godstransporter. Några sådana exempel är utebliven fakturering som en följd av förseningar, ökade kostnader för byte av transportslag vid förseningar eller tillkommande kostnader i andra delar av logistikkedjan exempelvis anslutande fartygsavgångar.
Utredningen förordar att Trafikverkets ökade kostnader bör finansieras inom befintlig ekonomisk ram då sannolikt en viss del av de ökade kostnaderna kan hanteras genom effektiviseringsåtgärder. I utredningen förs samtidigt ett förtjänstfullt resonemang om att det är svårt att med incitament förmå staten att handla som eftersträvas: ”Staten har ju också någon form av dubbla roller. Å ena sidan är det staten som eftersträvar en minskning av störningar och förseningar – och här föreslås en regressbestämmelse för att nå det syftet – och å andra sidan är det staten som måste betala för att så ska ske” Detta talar enligt Näringslivets Transportråd för att regering och riksdag vid beslut om införande av en regressbestämmelse i järnvägslagstiftningen att tydlig visavi Trafikverket om avsikten med denna är för att förebygga driftstörningar i infrastrukturen genom att skapa incitament att minska störningarna och inte att verket ska uppfinna alternativa sätt att finansiera regressersättningarna.
Källa: Näringslivets Transportråd
