Det är trångt på väg och järnväg. Sverige inför den största investeringen i tågtrafik i modern tid. Men det räcker inte. Låt sjöfarten avlasta landinfrastrukturen genom att frakta mer gods till sjöss. På så vis sparas både tid och resurser samtidigt som vi har större chanser att uppnå miljömålen. det skriver "Ostkusthamnar i Samverkan" i en debattartikel.
Dagens pendlare lider av stora förseningar och haverier på järnvägen och på vägarna trängs persontrafiken med lastbilar. Samtidigt förväntas det svenska transportarbetet att fördubblas fram till 2050, samma år som Sverige ska vara klimatneutralt. Att järnvägen behöver rustas upp finns det inga tvivel om. Det går inte att säga emot de debattörer som den 8/4 skrev på SvD Brännpunkt att de återkommande stoppen i tågtrafiken är ett resultat av att akuta fel prioriteras framför förbyggande åtgärder. Järnvägen är i behov av en upprustning för att sätt kunna förse resenärer med effektiv och säker tågtrafik. Att regeringen nu vill satsa drygt 1 miljard kronor extra per år under resten av mandatperioden är välkommet. Men det räcker inte till. Det finns inte heller tid. Trafikverket har beräknat att det kommer ta sju – åtta åt att ta igen allt det underhållsarbete som borde ha gjorts tidigare.
Vi vill hävda att det inte ens räcker med att arbeta förebyggande för att komma till rätta med järnvägens problem. Det krävs ett helt nytt synsätt på vårt transportsystem. Vi behöver se transportsystemet som en helhet och utnyttja de resurser som redan finns inom systemet. Det finns andra lösningar än att stirra sig blind på överbelastade avsnitt och akuta fel i ett enskilt trafikslag. Genom att se till transportsystemet som en helhet och flytta över gods från väg och järnväg till sjöss kan vi frigöra kapacitet från landinfrastrukturen och således underlätta den kommande järnvägsupprustningen. Vi måste se till den totala kapacitet som finns inom transportsystemet. Sjöfarten erbjuder en redan befintlig infrastruktur som till stora delar är gratis, nästintill underhållsfri och har en helt nära obegränsad kapacitet. Det behövs alltså varken miljardbelopp eller långa byggtider för att redan idag kunna styra om en större del av godsflödet till sjöss.
Vi behöver fråga oss om det verkligen är vettigt att gods ska fraktas av landinfrastrukturen från övre Norrland till södra Sverige. Vi borde bättre ta tillvara på att Sverige har EU:s längsta kuststräcka. Ett medelstort lastfartyg motsvarar gods från cirka 500 lastbilar och sjöfarten är globalt sett det transportslag som släpper ut minst koldioxid per tonkilometer gods. Det finns ingen anledning till att människor i morgonrusningen ska trängas med konservburkar och malm på spåren och vägen! Det är viktigt att vi inte fastnar i ett mönster där vi ensidigt investerar i väg och järnväg och ständigt ligger efter. Våga ta ett nytt grepp på transportpolitiken för att skapa ett effektivt transportsystem som räcker till för både person- och godstransporter. För en långsiktig, miljövänlig och hållbar transportpolitik måste vi nu ändra perspektiven så att gods i större utsträckning transporteras till sjöss och vi kan ge persontrafik prioritet på järnvägen.
Ostkusthamnar i samverkan Fredrik Svanbom, vd Gävle Hamn AB Curt Nilsson, vd Hargs Hamn AB Patrik Åman, vd Norrköpings Hamn och Stuveri AB Carola Alzén, vd Mälarhamnar AB Erik Froste, vd Södertälje Hamn AB Erik Zetterlund, vd Oxelösunds Hamn AB Curt Kristoffersson, vd Umeå hamn Ulrika Nilsson, vd Piteå hamn Johan Castwall, vd Stockholms hamnar Mats Gustafson, vd Kalmar Hamn