”Stor potential i att utveckla järnvägen mellan Stockholm-Oslo”

Jonas Karlsson, vd för bolaget Oslo-Stockholm 2.55 AB, talar på Elmia Nordic Rail. Foto: Christer Wiik

En höghastighetsbana behöver inte vara lösningen för alla problem. Det hävdar Jonas Karlsson, vd för bolaget Oslo-Stockholm 2.55 AB, vilket har till uppgift att driva på arbetet för en bättre järnväg och bättre tågtrafik på sträckan Oslo-Stockholm. Han var en av paneldeltagarna under Elmia Nordic Rails nyckelseminarium om just höghastighetsbanor.

Med projektet Oslo–Stockholm 2.55 vill man visa att det går att göra mycket med betydligt mindre åtgärder än att bygga helt nya järnvägar. Jonas Karlsson ser en tendens att diskussionen om höghastighetsjärnvägen slukar alla andra problem. Exempelvis sträckan mellan Oslo och Stockholm där en tågresa idag tar runt fem timmar. En restid på under tre timmar – med konventionella tåg – skulle göra oerhört mycket för arbetsmarknaden i regionen.

Dagens tåg mellan Stockholm- Oslo passerar idag Katrineholm och Hallsberg och missar därmed stora befolkningsstråk i Mellansverige som Västerås/Eskilstuna, Örebro samt södra Storosloregionen. I och med detta menar Oslo–Stockholm 2.55, dels att en stor resenärspotential går till spillo, dels att järnvägen idag tar en sydlig, tidskrävande, omväg från Stockholm mot den norska huvudstaden.

I den nyttoanalys som bolaget Oslo–Stockholm 2.55 tagit fram ser man en möjlighet att tiodubbla resandet med tåg mellan Sverige och Norge från dagens 300 tusen tågresor per år över nationsgränsen till cirka 3 miljoner resor.
I hela stråket mellan Stockholm och Oslo skulle det regionala resandet öka med 34 procent till 2040 om en förbindelse mellan huvudstäderna som möjliggör en restid på under tre timmar fanns. Stråket har i kraft av att vara Sveriges befolkningsrikaste tillsammans med en redan idag omfattande flygtrafik mellan huvudstäderna möjlighet att kraftigt öka tågresandet och dra till sig stora och dessutom relativt betalningsstarka grupper.

Oslo–Stockholm 2.55-projektet planeras kosta 55 miljarder svenska kronor – pengar som inte finns i dag. Ett sätt att finansiera tågförbindelsen är att se om de samhällsekonomiska vinsterna kan omvandlas till intäkter.
– Vi har kommit fram till att vi måste hitta andra finansieringslösningar. Lånefinansiering är hett, men vi tror inte att nyckeln ligger där utan nyckeln ligger på intäktssidan, sade Jonas Karlsson.