Pendeltåg och regionala tåg lider av brist på nödvändigt utrymme. Planerings- och tillståndsprocesserna för infrastrukturen tar oacceptabelt lång tid, särskilt inom järnvägssektorn, skriver Nerikes Allehanda.
Mälarbanan, från Örebro till Stockholm via Arboga, Västerås och Sundbyberg, är ett ett av de värsta exemplen på detta segdragna fenomen, rapporterar tidningen. Redan på 1980-talet insåg politiker vikten av att utveckla Mälarbanan och år 1992 slöts avtal mellan staten och regionala intressenter, inklusive krav på restider och kapacitet. Konflikten om Mälarbanan resulterade i byggandet av Citybanan i Stockholm 2008 och ett avtal om att bygga ut Mälarbanan till fyra spår, med start år 2019. Trots det har byggstarten ännu inte skett och trafikverket bedömer att färdigställandet kan dröja.
För att få plats med fyra spår i centrala Sundbyberg övervägdes att placera dem på marken, men detta skulle kräva rivning eller ombyggnad av en stor kontorsbyggnad. Istället beslutades att lägga spåren under marken för att undvika detta. Enligt Nerikes Allehanda ingick staten, Sundbyberg och Solna ett avtal 2013 för att genomföra detta projekt. Trots Sundbybergs bidrag på 800 miljoner kronor täcktes inte alla extra kostnader. Byggstarten, planerad senast 2019, har ännu inte skett och planarbetet förväntas inte vara klart förrän 2028 enligt Trafikverket. Byggstart för tunneln förväntas inte ske förrän 2032 och färdigställandet av projektet beräknas till 2040, med möjliga ytterligare fördröjningar till 2043 eller 2045 baserat på tidigare erfarenheter, skriver tidningen Nerikes Allehanda.
Sammanfattningsvis: På 1980-talet identifierades behovet av att utöka Mälarbanan för att möta både nuvarande och framtida krav. Flaskhalsen vid Sundbyberg förväntas inte åtgärdas förrän mellan 2040 och 2045, vilket innebär att hela processen från behovsidentifiering till förbättring av järnvägen skulle ta cirka 60 år. Under denna tid fortsätter kapacitetsbristen på Mälarbanan mot Stockholm, vilket resulterar i otillräckligt utrymme för pendeltåg och regionala tåg. Tidigare investeringar kan inte användas fullt ut, vilket leder till köer och stor känslighet för störningar. Integrationen av Mälarregionen fördröjs och utvecklas inte enligt överenskommelse.