Tyska regeringen öppnar igen för magnettåg

Enligt Transportministeriet handlar dagens diskussion om vidareutvecklade magnettågssystem. Dessa skulle kunna användas i kortare regionala eller urbana sträckor snarare än i fjärrtrafik. Bild: Wikimedia, Kredit: Magnetbahn.de
Enligt Transportministeriet handlar dagens diskussion om vidareutvecklade magnettågssystem. Dessa skulle kunna användas i kortare regionala eller urbana sträckor snarare än i fjärrtrafik. Bild: Wikimedia, Kredit: Magnetbahn.de

Tyskland överväger att ge magnettåg en ny roll i landets kollektivtrafik. Enligt den federala transportministern Patrick Schnieder från CDU ska tekniken kunna användas som ett alternativ till spårbundna system som tunnelbana och spårväg.

Ett ministeriets talesperson uppger för tidningen Rheinische Post att magnettågstekniken betraktas som ett konkurrenskraftigt alternativ till traditionella transportsystem på räls.

– Magnettågtekniken är en tillgänglig och konkurrenskraftig lösning jämfört med klassiska spårbundna system, säger talespersonen enligt Rheinische Post.

Regeringen vill därför etablera magnettåg som ett möjligt komplement i lokaltrafiken. Planen är att inkludera tekniken i lagstiftningen om statligt stöd till transportinfrastruktur.

Dödliga Transrapidolyckan i Lathen

Den allvarligaste olyckan i världen med en magnettågslinje inträffade den 22 september 2006 vid försöksanläggningen för Transrapid i Lathen i tyska Emsland. Under en testkörning med tåget Transrapid 08 omkom 23 personer och ytterligare tio skadades.

Bakgrund till testkörningen

Den aktuella morgonen skulle en grupp besökare få åka med på testbanan, som varje dag lockade omkring tusen gäster. Turen tog cirka tio minuter och kostade normalt 18 euro.

Samtliga 31 passagerare ombord på denna resa var dock inbjudna gäster eller anställda hos operatören IABG. Gruppen bestod bland annat av elva anställda och två lärlingar från energibolaget RWE, nio anställda från en äldreomsorgsverksamhet i Papenburg samt några anhöriga och gäster till personal vid testanläggningen.

Samtidigt befann sig ett verkstadsfordon på banan. Det dieseldrivna servicefordonet, bemannat med två tekniker, hade lämnat verkstaden vid åttatiden på morgonen för att utföra dagliga rengörings- och säkerhetskontroller på den enkelspåriga teststräckan.

När arbetet var klart vid 08.59 körde fordonet vidare till en växel vid stödpelare 120, där det väntade på klartecken från trafikledningen för att lämna spåret. Besättningen försökte via radio få besked om när de kunde köra av banan, men fick inget svar.

Testtåget startar

Vid nio tiden steg tre tågvärdar och besökarna ombord på Transrapid-tåget. En värd placerade sig längst fram, medan två andra satt i en mätvagn längst bak. Varje körning analyserades i efterhand.

Dagens första tur genomfördes alltid i reducerad hastighet – cirka 170 km/h – trots att systemet var konstruerat för upp till 450 km/h.

Klockan 09.43 lämnade tåget plattformen. Som säkerhetsrutin genomfördes först en obligatorisk nödbromsning, varefter tåget stod stilla i väntan på slutligt starttillstånd.

Kollisionen

Vid 09.52 gav trafikledningen klartecken och ström sattes på banan. Två trafikledare ansvarade för driften och säkerheten skulle garanteras genom en så kallad fyrögonsprincip. En av dem gav föraren tillstånd att köra vidare, varpå tåget snabbt accelererade.

Problemet var att trafikledningen hade glömt att verkstadsfordonet fortfarande befann sig på banan och inte heller hade spärrat den aktuella sträckan, vilket regelverket krävde.

Exakt 57 sekunder efter starten, klockan 09.53, aktiverade en passagerare nödbromsen. Bara 25 meter senare kolliderade tåget i 162 km/h med verkstadsfordonet.

Den lätta konstruktionen hos magnettåget gjorde att det pressades in under det omkring 60 ton tunga servicefordonet och lyfte upp det. Samtidigt slets fronten och taket på tågets främre del bort.

Efter ungefär 300 meter stannade de sammanpressade fordonen på testbanan.

Kollisionen blev den dödligaste olyckan i magnettågens historia.

Fakta om olyckan: 

Transrapid i Emsland var en experimentell testbana för magnettåg och användes främst för teknikutveckling och demonstrationer. Trots olyckan fortsatte forskningen kring magnettåg internationellt, bland annat i Kina och Japan.

Nya projektet:

Upp till 90 procent statligt stöd

Ett möjligt verktyg för att genomföra satsningen är den tyska lagen om finansiering av kommunal transportinfrastruktur, Gemeindeverkehrsfinanzierungsgesetz (GVFG).

Enligt regeringskoalitionens överenskommelse ska lagen kunna användas för att stödja innovativa transportlösningar – där magnettåg nämns som ett exempel.

Genom GVFG kan staten finansiera upp till 90 procent av kostnaderna för projekt inom kollektivtrafikens infrastruktur. Enligt transportministeriet finns omkring två miljarder euro avsatta för sådana investeringar under innevarande år.

Frågan om att formellt inkludera magnettåg i finansieringssystemet diskuteras för närvarande inom den federala regeringen.

Enligt en genomförbarhetsstudie från 2021, beställd av den dåvarande transportministern Andreas Scheuer från CSU, kan tekniken ha särskilda fördelar under svåra topografiska förhållanden.

– Särskilt i komplicerad terräng kan magnettåg ha fördelar jämfört med andra transportsystem, säger Schnieders talesperson till Rheinische Post.

Transrapid stoppades trots stora planer

Tyskland har tidigare försökt introducera magnettåg i större skala. Före millennieskiftet diskuterades projektet Transrapid som ett snabbt alternativ i fjärrtrafiken.

Transrapid var konstruerat för att sväva över banan med hjälp av magnetfält mellan tåget och rälsen. Eftersom tåget inte har fysisk kontakt med spåret minskar friktionen kraftigt och mycket höga hastigheter blir möjliga.

Den mest uppmärksammade planen var en bana mellan Hamburg och Berlin. Med Transrapid beräknades restiden kunna bli omkring 53 minuter.

Projektet stoppades dock år 2000. Bakom beslutet låg främst höga kostnader och tvivel kring projektets transportpolitiska nytta.

Tekniken väckte ändå stor uppmärksamhet redan tidigare. Vid den internationella trafikmässan i Hamburg 1979 byggdes en 908 meter lång testbana på pelare mellan mässområdet och Heiligengeistfeld. Omkring 55 000 besökare fick då prova att färdas med det svävande tåget – en upplevelse som vid den tiden saknade motsvarighet i transportsektorn.

Ny teknik men gamla frågor

Förespråkarna lyfter fram möjligheten att bygga banor ovan mark på pelare, vilket i vissa fall kan minska markintrång och ge flexiblare dragningar genom tätorter eller svår terräng.

Samtidigt kvarstår frågor om kostnader, kompatibilitet med befintliga transportsystem och det faktiska transportbehovet. Liknande projekt har tidigare stoppats i Tyskland just på grund av ekonomiska och praktiska invändningar.

Än så länge handlar förslaget därför främst om att skapa en juridisk möjlighet att finansiera magnettåg – inte om konkreta byggprojekt.

Källa: Rheinische Post, Die Zeit

Fakta:

Magnettåg används redan kommersiellt i bland annat Shanghai, där en Transrapid-baserad linje trafikerar sträckan mellan Pudongs flygplats och stadens tunnelbana. I Europa har däremot tekniken ännu inte etablerats i reguljär trafik.