Den historiska järnvägslinjen Iron Rhine, som en gång band samman Antwerpens hamn i Belgien med Ruhrområdet i Tyskland, är åter aktuell. Belgien, Nederländerna och Tyskland för samtal om att återuppliva den 1800-talsbyggda förbindelsen – denna gång med militär rörlighet som främsta drivkraft, i skuggan av det ökade ryska hotet.
– Den militära aspekten har fört Iron Rhine tillbaka i rampljuset, säger Herman Welter, järnvägsexpert vid tidningen Gazet van Antwerpen. Han menar att just denna faktor nu kan bli avgörande i de decennielånga diskussionerna om att reaktivera linjen.
Lång historia och strategiskt läge
Iron Rhine spelade en viktig roll för de allierade under och efter andra världskriget. Men under de senaste årtiondena har sträckan till stor del stått oanvänd och delar har varit helt övergivna sedan 1991.
Nu ökar trycket på att agera, inte minst eftersom EU:s behov av militär transportkapacitet växer och andra järnvägslinjer börjar nå sina kapacitetsgränser. En mobilitetskonsult med insyn i förhandlingarna, som vill vara anonym, beskriver stämningen:
– Det börjar gå dem på nerverna.
Belgien ser projektet som politiskt högt prioriterat. Transportdepartementets talesperson Thomas De Spiegelaere säger:
– Premiärminister Bart De Wever har tagit kontroll över projektet själv.
Nederländskt motstånd
Alla parter är dock inte lika entusiastiska. I Nederländerna är motviljan tydlig. Landets del av sträckan är kort, och den parallella Betuwe-linjen kopplar redan samman Rotterdam med Tyskland. Dessutom finns en kommersiell dimension – Antwerpens hamn har länge drivit på för Iron Rhine, vilket i Rotterdam uppfattas som ett potentiellt hot mot hamnens dominerande ställning.
– Nederländerna hänger med, men de saboterar hellre inifrån, säger mobilitetskonsulten.
Den nederländska regeringen har inte kommenterat uppgifterna.
Welter menar att Nederländernas deltagande i hög grad avgör projektets framtid.
– Nederländerna håller i nyckeln. Om det kostar dem lite eller inget alls, då samarbetar de, säger han.
EU och Nato kan öppna plånboken
Ett skäl till att Nederländerna kan ändra inställning är de finansiella möjligheter som öppnas genom Natos nya utgiftsmål och EU-finansiering. Från och med 2027 kan sjutton miljarder euro finnas tillgängliga för militär rörlighet i förslaget till EU:s nästa långtidsbudget.
– Om EU ger gratis pengar för att bygga infrastrukturen, då kommer även ett motvilligt Nederländerna att haka på, säger mobilitetskonsulten.
Frågan är dock långt ifrån ny. Diskussionerna om att återstarta Iron Rhine har pågått i åratal och präglats av konflikter, bland annat om miljöfrågor. År 2003 gick Belgien och Nederländerna så långt att de tog tvisten till ett skiljedomsförfarande. Utslaget gav Belgien rätt att gå vidare med projektet, men landet skulle bära miljökostnaderna. Nederländerna skulle bara bidra om landet själv hade nytta av projektet.
Tysk inställning och tekniska hinder
I de nuvarande samtalen tycks Berlin vara relativt positivt till en återstart. Men i Tyskland väntar de största tekniska utmaningarna, särskilt i det kuperade området runt Aachen. Där är infrastrukturen redan pressad, och erfarenheterna från tunnelraset i Rastatt 2017 visar hur känslig järnvägstrafiken kan vara för avbrott.
Om Iron Rhine åter öppnas skulle det inte bara vara ett stycke europeisk järnvägshistoria som får nytt liv. Det skulle också ge EU en förstärkt logistisk kapacitet – både civilt och militärt – i en tid av växande säkerhetspolitiska spänningar.
Källa: Politico
