Den historiska järnvägen Tinnosbanen i Norge har åter tagits i drift efter flera års renoveringsarbete. Den 21 maj invigdes den första återöppnade delen mellan Notodden och Lisleherad med ett högtidståg – första gången sedan 2009 som ett tåg trafikerade sträckan.
Del av UNESCO:s världsarv
Tinnosbanen lades ned redan 1991 men ingår i dag i UNESCO:s världsarv samt i Norges industrihistoriska kulturarv. Att järnvägen nu åter kan trafikeras är resultatet av omfattande arbeten som genomförts av den norska infrastrukturförvaltaren Bane NOR.
På den cirka sju kilometer långa sträckan mellan Notodden och Lisleherad har omkring 11 200 nya sliprar lagts. Projektet finansieras genom statliga bidrag på omkring 45 miljoner norska kronor, motsvarande cirka 4,2 miljoner euro.
Del av historiskt transportsystem
Tinnosbanen var tidigare en central del av det omfattande transportsystemet Rjukanbanen i fylket Telemark. Systemet omfattade järnvägarna Vestfjorddalsbanen mellan Rjukan och Mæl, Tinnosbanen mellan Tinnoset och Notodden samt Bratsbergbanen vidare till Skien.
Dessutom ingick den cirka 30 kilometer långa färjetrafiken över sjön Tinnsjø mellan Mæl och Tinnoset.
Det sammanhängande transportsystemet användes fram till 1991 för att transportera gödselprodukter från industrikoncernen Norsk Hydro till utskeppningshamnen i Skien. När vägnätet till Rjukan byggdes ut förlorade järnvägen successivt sin betydelse och trafiken lades ned.
I dag bedrivs reguljär persontrafik endast på Bratsbergbanen.
Hopp om framtida museitrafik
Målet är nu att på sikt kunna skapa full museitrafik på hela det historiska järnvägssystemet, inklusive färjeförbindelsen över Tinnsjø.
En central del av projektet är den återdriftsatta ångfärjan ”Ammonia”, byggd 1928. Fartyget betraktas som världens äldsta fungerande ångdrivna järnvägsfärja.
Systerfartyget ”Hydro” blev samtidigt en del av andra världskrigets historia. I februari 1944 sänktes färjan av norska motståndsmän när den transporterade tungt vatten som tyskarna skulle använda i sitt kärnvapenprogram.
Vraket ligger fortfarande på omkring 460 meters djup i sjön Tinnsjø.
Källa: Jernbanedirektoratet
Fakta:
Tinnosbanen och Rjukanbanen byggdes ursprungligen för Norsk Hydros industriproduktion i Telemark. Området togs upp på UNESCO:s världsarvslista 2015 som ett exempel på den industriella utvecklingen kring vattenkraft, kemisk industri och transportinfrastruktur i början av 1900-talet.
