Kräver långsiktig underhållsplan för järnvägen

Transportinfrastrukturen är eftersatt menar Tågföretagen. Foto: Tågföretagen

Inför budgetpropositionen 2022 har finansminister Magdalena Andersson utlovat inte mindre än 74 miljarder i reformutrymme. Dessa förhöjda ambitioner borde naturligtvis omfatta ytterligare satsningar på landets eftersatta transportinfrastruktur.

Regeringens infrastrukturproposition avseende perioden 2022–2033 som klubbades av riksdagen i juni har ökat 12-årsramen för investeringar i transportinfrastruktur med cirka 20 procent till nästan 900 miljarder. Trots detta motsvarar de anslagna medlen för investeringar och underhåll fortfarande inte mer än cirka en procent av BNP, det vill säga ungefär samma nivå som gällt sedan slutet av 1970-talet – och som bevisligen varit helt otillräcklig.

Landets transportinfrastruktur är helt enkelt nedsliten. För järnvägen gäller dessutom att kapacitetstaket redan passerats. Det är resultatet av att Sverige – trots att vi är ett land med stora avstånd - under lång tid spenderat under genomsnittet i OECD på transportinfrastruktur. Under 50- och 60-talen investerade Sverige årligen i storleksordningen drygt två procent av BNP. Efter årtionden av eftersatta investeringar och underhåll – en infrastrukturskuld som uppgår till 45 miljarder kronor för järnväg och 25 miljarder för väg. Det paradoxala är att anslagen i den kommande 12-årsplanen ökar, men ändå stiger underhållsskulden för järnväg till närmare 60 miljarder kronor 2033.

Trafikverket bör snarast få uppdraget att upprätta en långsiktig underhållsplan med målet att eliminera det eftersläpande underhållet och därmed skapa förutsättningar för en total avbetalning av underhållsskulden och återställa järnvägsnätet till den nivå det är konstruerat för vad gäller hastighet, bärighet och kapacitet.

Källa: Tågföretagen