Ett hundra miljoner kronor. Det är vad som behövs för att få godtagbar standard på den knappt 20 mil långa HNJ, Halmstad-Nässjö Järnvägar, och kunna rädda banan. Det menar Svenska Järnvägsfrämjandet. Trots den uppenbara lönsamheten finns inga anslag med i Infrastrukturplanen 2018-2029 för rusta upp de 11,5 milen mellan Halmstad och Värnamo. Däremot skall HNJ-banan därifrån till Vaggeryd och Vaggerydsbanan vidare till Jönköping, ihop 7.5 mil, rustas upp och elektrifieras för 1,5 miljard kronor varav kommuner och region står för tredjedelen. Då skall restiden bli 50 minuter.
Trafikverket betraktar sådana smååtgärder som Corshammar föreslår, vilka skulle minska restiden med en kvart till 78 minuter mellan Halmstad och Värnamo, som standardhöjning, så därför vill man inte göra det som underhåll. Men man vill inte heller göra det som investering.
Trafikverket säger att vi måste våga prioritera och lägga ner lågtrafikerade banor (med mindre än 30 tåg om dygnet) och ersätta med buss. Med bra järnväg reser man dock dubbelt så fort med tåg som med buss. Järnvägens hastighet kan höjas ytterligare men inte bussens.
Med upprustningen mellan Jönköping och Värnamo kommer resandet där att öka kraftigt. Då borde det vara ett naturligt första steg att samtidigt göra smååtgärderna mellan Värnamo och Halmstad och få kort restid och flerdubblat resande på hela sträckan. Med bränslecells- eller batteritåg kan man få elektrisk drivning även där det inte är elektrifierat. Nästa steg är att elektrifiera hela banan och att ytterligare öka farten. Läggs banan ner betyder det avfolkning för de kommuner som drabbas.