Mötesplatsen för dig inom järnvägsindustrin, dec, 13 2017
Senaste Nytt

Järnväg kan ge konkurrenskraft åt Kalmar län

SJ:s X-tåg anländer till stationen. Foto: CC0 Public Domain, kredit: Picudio
SJ:s X-tåg anländer till stationen. Foto: CC0 Public Domain, kredit: Picudio
Publicerad av
Markku Björkman - 18 jul 2017

- Kalmar län hamnar snart i bakvatten om man inte får bättre järnvägsförbindelser. Att bara ha vägar ger högre transportkostnader för godset och längre restider, skriver Hans Sternlycke från Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet.

För de sju milen mellan Kalmar till Högsby tar det en timme och 22 minuter med buss men bara 50 minuter med på tåg. Infrastrukturkontoret i Hultsfred har tagit fram ett förslag för upprustning av Stångådalsbanans 23,5 mil för en miljard så att man man kan nå Linköping från Kalmar på två och en halv timme mot idag styvt tre timmar.

Det är dock bara en höjning av genomsnittshastigheten till 94 kilometer i timmen, och frågan är om det inte vore värt att lägga till en miljard ytterligare för att komma upp i minst 200 kilometer i topphastighet för att kunna köra på en styv timme till Linköping.

Då bör man, skriver Sternlycke, klara 120 kilometer i timmen i genomsnittsfart med stopp på mellanliggande stationer och nå Hultsfred på halvtimmen och Vimmerby på 40 minuter. Till detta bör läggas kanske 700 miljoner kronor för elektrifiering så att tågen kan köra vidare till Stockholm. Om tågtrafiken stoppades ett år skulle banan kunna byggas klar på den tiden.

Längre fram bör det komma en Ostkustbana för att förbinda Kalmar med Mönsterås, Linköping, Västervik och Linköping den vägen. Ramböll har gjort ett förslag för Oskarshamns kommun om en sådan bana. Där det finns spår rustas de upp för 200-250 kilometer i timmen och där det inte finns byggs bana på bro för höghastighet.

Då skulle det ta 65 minuter från Kalmar till Linköping, 10 minuter till Mönsterås, 20 minuter till Oskarshamn och 40 minuter till Västervik. Priset angavs till 16 miljarder kronor, varav tio procent från EU, och byggtiden till två år med kinesisk fart.

Byggs den banan borde den förlängas till Karlskrona för att ge de som bor där över en och en halv timme kortare restid till Stockholm och anknyta Torsås till Kalmar på 20 minuter i stället för 50 minuter med buss. Det är fråga om åtta mil för kanske lika många miljarder kronor.

Med dessa järnvägar klara är det bara Ölands kommuner som inte har järnväg i Kalmar län. Avstånden från Kalmar till Borgholm och Mörbylång är korta, men dagens restidenr med buss är omotiverat långa, tre kvart för fyra mil till Borgholm och över en timme för tre mil till Mörbylånga.

Alla kommunhuvudorter i länet kunde nås på högst 40 minuter från Kalmar. De 242 000 invånarna i länet kan bilda en liten storstad inom rimliga pendlingsavstånd. En storstad med lägre kostnadsläge än dagens storstäder och alltså med bättre konkurrenskraft. För de som kan bo kvar i regionen behöver man inte lägga pengar på infrastruktur, samhällsservice och dyra bostäder.

Det vore något för Sverigeförhandlarna att bita i och ge ett anbud. Är det så att staten inte vill investera utan hellre vill lägga ner befintlig järnväg är det dags för regionen att ta saken i egna händer och fundera på en Inlandsbanemodell, att staten ger ett startbelopp och ett årligt bidrag, men att regionen tar ansvar för järnvägen. Inlandsbanan har visat sig ha en femtedel lägre kostnader än Trafikverket.

Behövliga tillskott för investeringen bör kunna komma från järnvägsobligationer.

- Det vore lönsamt. Fyra procents ränta på tre miljarder kronor är 120 miljoner kronor, men de extra skatteinkomsterna från kanske 10 000 nya inkomsttagare med normallön utan andra avdrag än grundavdraget skulle röra sig om en miljard kronor om året. En järnvägssatsning vore väl använda pengar, konstaterar Sternlycke i föreningens pressmeddelande.

 

Annons